Ännu fler gyllingar...

Släktet Malus har konkurrens från släktet Oriolus om namnet "gylling". Det finns flygande gyllingar som bl.a. är gulgröna, grönryggade, svartnackade, svartröda och smalnäbbade.

Och så finns det en Sommargylling.

Här är kanske förklaringen till att pomolog Eneroth inte fick igenom sitt gyllingnamn på Virginskt Rosenäpple. Ornitologerna vann. Skulle fågelvännerna däremot hitta en flygande gylling i Mälardalen, Ökna, Ekebyhov eller Julita får dom allt ge sig. Och upptäcks en grå variant får den gärna heta Grågylling om den också har mjukt kantig form med mörkröda strimmor, är svagt glänsande efter en solig sommar och har rätt mört och saftigt kött.

Den äkta Sommargyllingen

Äppelringar

Äppelringar med socker och kanel hänger nu på tork i taket i källaren - ett säkert jultecken.

Gravensteiner i december

Vanliga år är Gravenäpplena uppätna långt innan jul. I år mognade dom sent och är som bäst nu. Vem bryr sig om skorvangreppet en frostig morgon i december?

Vad är en gylling?

Kalviller, astrakaner och renetter är välkända grupper där äpplen är indelade efter likartade egenskaper. Andra äpplen kan sägas vara pippingar eller parmäner. Men vad är en gylling?

Namnet är uråldrigt ur pomologisk synvinkel men idag finns endast ett fåtal sorter kvar med detta namn, t.ex. Julita Gylling, Mälardalens Vitgylling, Grågylling och Ökna Vita Vintergylling. Av dessa framgår redan att en gylling kan representera både utseende och mognadstid. Ordet kommer säkerligen från det tyska "gulderling", som kanske inspirerade engelsmännen till att säga "gildiling", och det finns tyska gyllingsorter som har prefixet "golden" i engelska synonymer. En gulderling var ett platt eller koniskt äpple med tydligt kantiga åsar och stora kärnhus. Köttet var inte balsamiskt, som hos kalvillerna, men väl kryddigt, fint och fast.

Ymp av Sommargylling. Eller är det Vitgylling?

Olof Eneroth stötte på många sorters gyllingar. I sin finska pomologi skriver Alexandra Smirnoff att han fann "i hvarje trädgård ett öfverflöd av gyllingar". Det fanns "stora, små, enkla, sommar, höst, vinter, rosen, röd, grå, grön, hvit, gul, prick, persike, ungersk och klargylling". Ingen gemensam egenskap utmärkte gyllingarna, man tog till namnet då man önskade ge frukten ett namn som åtminstone angav det karakteristiska i färg eller storlek. Under en period på 1800-talet blev detta kollektivnamn nationellt svenskt, och alla skulle odla gyllingar i sina trädgårdar.

Eneroth åkte en gång förbi ett torp med ett vackert äppelträd med stora, fina, frukter. När han frågade ägarinnan om trädet och dess namn, svarade hon:
 - Storgylling.

Det rätta namnet på alla dessa gyllingar sköt han på framtiden då man förstått det viktiga i att bibehålla trädets ursprungliga namn. De enda gyllingar Eneroth accepterade var Sommargylling (Virginskt Rosenäpple) och Grågylling (Svensk Vinterpostof). De pomologiska namnen ansågs vara för svåra att komma ihåg, men han fick bara till hälften rätt.

Skulle vi räkna fruktträd efter synonyma namn finns det än idag många gyllingar i våra trädgårdar, och varför inte återuppliva detta i alla otaliga kärnsådder? Vem kan inte komma på ett eget gyllingnamn?

Äppelspaljé

Spaljén mot staketet påbörjades för två år sedan med ympning på B9-grundstammar och beskärning året därpå. Nu när första etaget är etablerat på två träd fortsätter planeringen för kommande år. Här nedan ser man hur träden kommer beskäras och växa på etage två och tre. Längst till vänster kommer St Edmunds Russet ympas på MM106, bredvid den Rosenhäger och Melon på B9. Längst till höger växer redan Virginskt Rosenäpple och Egremont Russet. Om tre år är spaljén klar.

På den södra sidan av staketet är första etaget klart för Mälardalens Vitgylling, Egremont Russet och Gyllenkroks Astrakan. Den sistnämnda är redo för beskärning i vår för tillväxt på andra etaget. De andra två har inte nått riktigt lika högt och får nog växa ett år till innan beskärning. Med ett extra tillväxtår behöver dom inte lägga all energi på nya skott, det vore därför inte helt fel om dom kunde ge lite frukt under tiden.

Barkympning 3 år senare

Denna ympning med Sörmlandsäpple har tagit sig väldigt bra. Efter 3 år ser den sidan där den avklippta ympen sattes in ut så här:

Det sägs att man ska sätta två ympar mittemot varandra och sedan låta en växa vidare. Den andra ympen kortas ner och hjälper tydligen till med läkning och övervallning. Enligt bilden ovan ser det ut som om den uppfläkta barken ger den stora ympen tillträde till kambiumlagret även på denna sida. Dom vita områdena är kvarvarande ympvax som successivt trängs undan av nybildad bark. Klicka på bilden för att se den i helbildsläge.

Här är sidan med den växande ympen. Sammanväxningen är nästan total. Faktum är att det växte så starkt att järntråden etiketten sitter på nästan ströp hela trädet. Ringbarkning vill man inte orsaka själv.

Så vallar ympen över

För några år sen barkympades denna kärnsådd med Södermanlands Kalvill. Ympen är nu nästan lika tjock som grundstammen.

Bilden nedan visar själva stället där ympen sattes in under barken. Övervallningen har gått mycket bra, det är endast barktopparna på vardera sidan om ympen som inte lever, resten är numera ett helt integrerat träd.

Skördetid för Gravensteiner

Nu är det dags att plocka ner alla Gravensteiner och låta dom eftermogna i lådor. I år var skorvangreppet större än nånsin, det lär nog bli en hel del mos även av denna skörd.

 

Fruktträdskräfta bortkarvad

Grenen som jag ympade Mälardalens Vitgylling på visade sig ha utvecklat fruktträdskräfta några decimeter under ympen. Eftersom ympen växer på bra, med möjlig fruktsättning inom två år, tog jag fram mejseln och karvade bort så mycket som möjligt utan att äventyra grenens stabilitet.

Bilden till vänster visar en bortklippt gren med liknande kräftangrepp. Bilden till höger visar resultatet efter bearbetning av grenen i trädet. Den angripna veden ljusnade ju längre in jag mejslade, såret får nu läka och utvärderas igen om ett år.

Päronpallning

Okänd päronsort vid avsides lada en bit utanför Gränna. Inte helt mogen i början av september, men trevlig överraskning på morgonpromenaden.

Tre till spaljéträd på B9

Gyllenkroks Astrakan

Egremont Russet

Mälardalens Vitgylling

Äppelspaljé på B9-grundstam

Det här är Egremont Russet, ett av sju ympade små träd som ska bli en fin spaljé längs staketet. Första nivån nedbunden längs en wiretråd idag. Med samma tillväxt blir det två till nivåer dom kommande två åren. Har även häftat fast ett nät som skydd mot harar och rådjur.

Egremont Russet B9-grundstam, ca 1.5 år efter skarvympning

Gamla svenska äppelsorter

Jag har medvetet satsat på ympning av äldre äppelsorter som inte längre marknadsförs av plantskolor. Faktum är att det är nog närmare hundra år sedan vissa av dom rekommenderades! Sörmländska äpplen har haft hög prioritet men lär nog kombineras med engelska renetter framöver.

Här är listan över samtliga sorter på Falcon Crest:
Cox Pomona
Mälardalens Vitgylling
Södermanlands Kalvill (Oljeäpple)
Södermanlandsäpple
Atvastra
Egremont Russet
Åkerö (tegelröd)
Sävstaholm
Oranie
Gravensteiner
Risäter
Hampus
Ribston
Melon
Gyllenkroks Astrakan
Virginskt Rosenäpple
Rosenhäger
Aroma
Belle de Boskoop

Närbild på barkympning

Ett år efter ympning ser sammanväxningen ut så här. Snittytan högst upp är fortfarande täckt med rester av ympvaxet. Snittet mot ympen har dock vallats över fint. 

Mälardalens Vitgylling

Denna barkympning har äntligen fått fart. Sommaren efter ympningen såg det ut som om den inte skulle ta sig, men nu är en ny krona med Mälardalens Vitgylling snabbt på gång i Cox Pomonaträdet.

Coloree de Juillet?

Första päronet på familjeträdet, men vilken sort är det? Coloree de Juillet, Esperens Herre, Carola eller Clara Frijs? Svar om några veckor.

Slutet augusti: Helt klart Coloree de Juillet, liknade ingenting annat. Smaken var god men kunde haft lite mer arom.

Melon i slutet av juli

En av tre frukter på det döende Melonträdet. På bilden anar man att senaste beskärningen var för många år sedan. Problemet är att trädet inte orkar skapa nya skott vid beskärning. Det enda jag önskar är några centimeters tillväxt till en ympkvist, och kanske att en frukt hänger kvar till oktober.

Åkerö i slutet av juli

Sävstaholm i slutet av juli

Hampus i slutet av juli

Hampus sitter på det övre etaget och är därmed svår att kartgallra. Skörden blir stor i år men lär således bli nästintill obefintlig nästa år.

Cox Pomona i slutet av juli

Ribston i slutet av juli

Gravensteiner i slutet av juli

Vildapel på Alvaret

Detta äppelträd står på en ås mitt på Ölands södra Alvar. Om det är en frösådd eller vildapel är svårt att säga eftersom jag tvivlar på att den någonsin gett frukt. Dom bin som hittar hit ägnar sig nog mest åt Fetknopp, något annat äppelträd finns nämligen inte på flera kilometers håll.

Vildjäst cider tappad och klar

Efter fem månader i källaren har äppelmusten blivit cider. Inga tillsatser, bara must och dess naturliga jästsvampar. En omtappning gjordes när jäsningen avstannade på sockerhalten 1,010. Efter några veckor gick den ner till 1,006 men fick stå ytterligare ett antal veckor. Min bedömning är att alkoholhalten landade på ca 6%. Smaken är ypperlig, betydligt rundare än förrförra årets sura premiär.

Som ni kan se är cidern färdig, dock inte "klar" eftersom det kräver tillsatser.

Barkympning Egremont Russet

Denna ympning utfördes förra våren och har nu fått ordentlig fart.

Äppelsorter på B9-grundstam

Tre sorter i trädgården har nu blivit ympade på B9 för att bli pelarträd och fått plats på den soliga baksidan.

Åkerö - eftersom den tegelröda varianten på det gamla trädet måste bevaras
Melon - eftersom trädet har spruckit och slutat ge frukt (lider av "dieback")
Ribston - eftersom sorten är den godaste som finns och nog passar fint som pelarträd

En fjärde ympning gjordes med Rosenhäger men i skrivande stund verkar inte ympen ha tagit sig.

På bilderna ser man den vita tejpen på ympstället.

Barkympning Rosenhäger

Ytterligare en barkympning utförd i maj: Rosenhäger i Cox Pomonaträdet.

Barkympning Virginskt Rosenäpple

Denna barkympning av Virginskt Rosenäpple gjordes i mitten av maj i Cox Pomonaträdet.

Skarvympning på rotskott

Det gamla Åkeröträdets stam är snart ihålig och risken är stor att det välter i en storm. Dessbättre har det kommit rotskott bredvid och jag har i år skarvympat med en kvist från det stora trädet. Bättre kopia än så går det inte att få. På det andra rotskottet längst till höger har ett annat stort träd fått sig en kopia - Gravensteiner.

Vildjäst cider

Årets första, och säsongens andra, ciderbatch är igång. Efter en veckas vildjäsning börjar skummet arta sig och det bubblar i låset. Denna batch är gjord på 10 liter äppelmust av Cox Pomona och Åkerö, ingen jäst eller jästnäring är tillsatt.