Vad är en gylling?

Kalviller, astrakaner och renetter är välkända grupper där äpplen är indelade efter likartade egenskaper. Andra äpplen kan sägas vara pippingar eller parmäner. Men vad är en gylling?

Namnet är uråldrigt ur pomologisk synvinkel men idag finns endast ett fåtal sorter kvar med detta namn, t.ex. Julita Gylling, Mälardalens Vitgylling, Grågylling och Ökna Vita Vintergylling. Av dessa framgår redan att en gylling kan representera både utseende och mognadstid. Ordet kommer säkerligen från det tyska "gulderling", som kanske inspirerade engelsmännen till att säga "gildiling", och det finns tyska gyllingsorter som har prefixet "golden" i engelska synonymer. En gulderling var ett platt eller koniskt äpple med tydligt kantiga åsar och stora kärnhus. Köttet var inte balsamiskt, som hos kalvillerna, men väl kryddigt, fint och fast.

Ymp av Sommargylling. Eller är det Vitgylling?

Olof Eneroth stötte på många sorters gyllingar. I sin finska pomologi skriver Alexandra Smirnoff att han fann "i hvarje trädgård ett öfverflöd av gyllingar". Det fanns "stora, små, enkla, sommar, höst, vinter, rosen, röd, grå, grön, hvit, gul, prick, persike, ungersk och klargylling". Ingen gemensam egenskap utmärkte gyllingarna, man tog till namnet då man önskade ge frukten ett namn som åtminstone angav det karakteristiska i färg eller storlek. Under en period på 1800-talet blev detta kollektivnamn nationellt svenskt, och alla skulle odla gyllingar i sina trädgårdar.

Eneroth åkte en gång förbi ett torp med ett vackert äppelträd med stora, fina, frukter. När han frågade ägarinnan om trädet och dess namn, svarade hon:
 - Storgylling.

Det rätta namnet på alla dessa gyllingar sköt han på framtiden då man förstått det viktiga i att bibehålla trädets ursprungliga namn. De enda gyllingar Eneroth accepterade var Sommargylling (Virginskt Rosenäpple) och Grågylling (Svensk Vinterpostof). De pomologiska namnen ansågs vara för svåra att komma ihåg, men han fick bara till hälften rätt.

Skulle vi räkna fruktträd efter synonyma namn finns det än idag många gyllingar i våra trädgårdar, och varför inte återuppliva detta i alla otaliga kärnsådder? Vem kan inte komma på ett eget gyllingnamn?