I Görel Kristina Näslunds bok beskrivs 245 äppelsorter. Som pollinerare till respektive sort är dessa de mest nämnda:
James Grieve (nämns för 48 sorter)
Transparente Blanche (42)
Cox Orange (41)
Oranie (35)
Filippa (30)
Anledningen till att dessa anges som pollinerare är både vetenskapligt belagt från studier vid Balsgård och känt från historiskt nedärv kunskap från tidiga pomologers arbete. Hur väl stämmer detta med sorternas S-gener?
James Grieve har bara en kartlagd S-gen: S5. Av alla undersökta sorter är detta den tredje mest förekommande genen. Eftersom genetisk mångfald är en förutsättning för optimal pollinering halkar James Grieve ner direkt på topplistan över bästa pollinerare. Om den okända genen skulle vara ovanlig hamnar James Grieve på övre halvan, men med en betydligt vanligare gen, som S3 eller S7, hamnar James Grieve i mitten. Troligen är den långa blomningstiden en bidragande orsak till omnämningen. Sanningen är att James Grieve i många fall ger en pollinering som leder till sämre fruktsättning än vad som är möjligt med många andra bättre matchande sorter.
Transparente Blanche hamnar också mitt i listan med sina vanliga S1- och S5-gener.
Cox Orange (S5, S9) hamnar på övre halvan av bästa pollinerare, men trots sin omtyckta smak är det en av dom mest sjukdomsbenägna sorterna och bör kanske inte väljas som pollinerare.
Varför lita på slumpen? Välj sorter med ovanlig genuppsättning och få större och bättre skördar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar